I samma veva som vi skickade upp vår säng till Norrland skickade hon ner bordet till oss. Jag var överlycklig när det kom. Sedan blev jag lite ställd. Jag hade tänkt att det skulle bli vårt nya soffbord. Det gick inte: Det var alldeles för högt. Korta av benen kom inte på fråga. Vi funderar lite än på var vi ska ställa det, ingen av oss vill ställa det i förrådet. Det är ju så fint. Det ska nog gå att få in någonstans.
Medan jag slipade bordet på balkongen tänkte jag på vem det än må vara som köpte det när det var helt nytt. Jag undrar vad denna hade sagt om den sett vad jag gjorde. Hade han/hon tyckt att det var bedrövligt att förstöra den där fina lacklasyren?
Bordet innan slipmaskin och pensel gett sig på det.
Snosan, den lilla linslusen, ska såklart vara med så fort kameran kommer fram.
Jag fick en slant av farmor och mormor när jag fyllde år i september. Jag tänkte att jag skulle köpa en tallrikshylla till köket för dem. Jag och D gick i flyttplaner, i dåvarande köket fanns ingen plats, men i det nya planerade jag att ha en om plats erbjöds. Dock kom jag på att eftersom min mormor har allt (nästan) så vore det inte helt osannolikt att hon hade en som stod och dammade någonstans. Det hade hon inte men min morbrors sambo hade en hos sin mamma som hon sa att jag fick ta. Den var av modell mindre, men vårt kök är inte så stort så det kan nog bli ganska fint.
Tallrikshyllan, modell lite mindre, som också ska "återvinnas".
Dessa ting genomgår nu en total förvandling. Första strykningen är påbörjad. Här ska målas så vitfärgen skvätter.
Kräm
Elena-Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar